Framme!

Från dörr till dörr tog det bara 34 timmar. Inte illa när man tänker på att man är på andra sidan Tellus. Jag sitter nu, helt overkligt, och bloggar i Morgans och Sofia kök knaprandes på Lam/Mint-chips och svalkar mig med en "Speight's Ale". Skönt att det gick så bra som det gick. Hur tacklade världens mest reste Sally Kalm det hela? Jo hon är coolheten själv, blev inte ens stressad när hon fick sitt namn uppropad på Christchurch flygplats tre gånger. Vi hade tydligen inte fått all bagage med oss hela vägen till uppochner, utan en väska (min!) kommer "sen". Men vi blev väl omhändertagna av flygplatspersonalen och fick kontanter 100 dollares, nödpacke (med tandkräm, rakhyvel,t-shirt mm) och en personlig guidning via all "MAF" biosecurity. NZ är petiga med vad man får ta med sig in i landet, men kanske.n inte så logiska. Gröna äpplen går absolut inte men äcklig messmör gick tydligen alldeles utmärkt. Väl ute i ankomsthallen stod familjen Eklov och viftade med flaggor, tjoade och välkomstkramade.

 Vi tog en tur till köpcenter och tjoppade mig lite nödkläder och åt mat och kollade på kiwis. Ok, våra intryck härifrån är hittills: Ser ut som Sverige. Ser ut som USA. Men different. För att citera någon "it's just so wrong". T.ex. så kör man på fel sida, man äter chips med fårsmak, barnens skola har pool på skolgården, världskartor där NZ ligger i mitten, solskyddsmedel (faktor 30+) i 1 liters flaska.

Men med jetlaggen och kanske med en viss hjälp av Speight's så snurrar det i huuuet.

 Vi hann inte med allt vi hade planerat att göra på flygningarna, finns det längre turer?

Vi blev hämtade i Eklöv's Fårrd.

 Jag bjöd på den kvarvarande resgodiset...

Det blev huggsexa och tabberas.

Höres!