På vår flygtur? Lugn, lugn de kommer så fort vi kommer hem till Rangiora och ett vettigt bredband. Just nu bloggar vi bara genom Morgans iPhone.
Gårdagens flygning mellan Queenstown och Milford Sound är förmodligen mitt livs häftigaste flygning. Vädret var bästa tänkbara, med lätt västlig vind och bara enstaka molntussar på västkusten. Jag vet inte om jag kan ens försöka beskriva känslan att flyga över bergen, i dalgångar, bredvid 600meters vattenfall...kanske bilderna som jag visar sen kan hjälpa till...
Jag, Sally och min instruktör för dagen "Julianne" tog en gammal C172F (1965) och preppade den för start. Allt verkar ok, och så var det dags för start. Jag har flugit liknade flygplan i fem olika länder och alla är lika övertygade att deras metod med checklistor/inte checklista är den bästa. undrar vad som är bäst egentligen? Nåja, motorn igång och taxi iväg för start. Sally var redo med vår kamera i full beredskap (det visade sig bli runt 400 bilder, Bra jobbat!). Up up and away! Att bara starta från Queenstown är mäktigt. Förutom all verksamhet (internationell flygplats och livlig(!) helkopterverksamhet) så gör sig omgivningen verkligen sig påmind. Berg runt om, en stor fjällsjö med smältvattenfärgat vatten, ännu fler berg och vi flög rakt mot ett (!) Men min instruktör visste sin sak. Jag tyckte det var lite väl kaxigt att styra mot en bergsvägg, men vi hamnade i en lävåg från en kulle vilket gav oss ordentligt med stig. 1200'/min på 3500'. Inte illa för en trött C172F. Ok när man väl fascinerats av första bergskammen man passerat möter en ännu häftigare syn. Glaciärer. Fjälltoppar som är nästan tusen meter högre än Kebne. Wow, och vi har bara flugit i 8 minuter. Ok, vi korsar sjön och tar sikte mot nästa bergsrygg västerut. Vårt mål, om ni missat det, är Milford Sound. En fjord/nationalpark som har en liten bana, 900m, inklämd mellan bergen. Klassiskt Oally fält alltså :)
Nu börjar vi komma upp till vår marschhöjd på ca 6500 fot. Väl under topparna, men över de bergskammar vi behöver passera. Och vi passerar bergskammar, mellan pelare av sten, över snötäckta områden, bredvid toppar, under toppar. Hela tiden gör vi vårt jobb. Julianne instruerar, jag flyger och Sally tar kort.
Ok, efter massor med häftiga vyer och interna "wow" närmar vi oss destinationen, NZMF. flygplatsen ligger längst inne i fjorden och för att komma ner måste vi passera över den och sedan sjunka ner mot havet i fjorden till 2000' och sedan vända tillbaka. WOW. Vilken fantastiskt ställe! Vattenfall, branta klippor, klart vatten, ett delta och en djungel precis bredvid flygplatsen. Vi sjunker på norrsidan av fjorden längs med bergsväggen och svänger så småningom tillbaka till NZMF. Vi möter några turistbåtar och en häftig syn. Att se det lilla fältet rakt mot bergsväggen. Fältet är 900m asfalt, bana 11/29 (variation 23 grader, elev. 10') och ligger så att man alltid egentligen vill landa 11 och starta 29 pga terräng. Men vinden idag erbjöd bara 29 för landning. inga problem för en Oally pilot. Passera fältet på 1000' och styrde in i en dalgång för att kunna göra en päronsväng ner mot final. Kortfinal erbjöd lika fin vy, fjord, klippor, delta...en perfekt stuka approach och en mjuk landning (enligt Sally) så var vi nere. Wow.
Nu måste jag packa och lämna ifrån mig datorn eftersom vi ska vidare från Queenstown tillbaka till Rangiora via Edoras (från Sagan om ringen) och ett motel där ett visst objektiv ligger och väntar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar